Det är kört!...

Sagt fler än en gång av människor i min omgivning. Också inledningsvis av många kunder. Ett påståendet som berör den uteblivna formen.

Påståendet är en känsla som kommer från ett förväntat resultat som inte uppnåtts. Borde inte "i form" ses som en levande process där formen kommer och går som en naturlig del av livet?

Begreppet träning flyter omkring i ett prestations och resultatorienterat hav av förutfattade meningar där många har svårt att hålla sig flytande. De flesta vill faktiskt inte ens doppa sig vilket får dem att avstå från att träna, och samtidigt, och motvilligt, acceptera sämre form.

Det är inte för sent!

Ser du din form som en levande process som påverkas av dina tankar och beslut kan du börja direkt med att göra små förbättringar. Som träningskreatör blir jag för många fyren som pekar riktning i träning och vardag. Jag blir också en ankring kring vilken många nya sunda beslut tas.

Och jag känner själv hur viktigt det är att vara framåtlutad och ta tag i surdegar. Själva processen ger stärkt självkänsla och det påverkar även synen på dagsformen positivt.

Att skaffa sundare vanor är definitivt lättare sagt än gjort. Speciellt om förväntningarna påverkas av allt vi matas med i social media, som med mitt Instagramkonto där jag lägger ut vissa kunders prestationer. Jag är väldigt delad i mina känslor kring mitt konto. Glad för att det inspirerar så många, ledsen för att det bara är en liten del av vad jag gör för att hjälpa individer.

Vad som inte syns på inläggen är processerna som ligger bakom och resultaten som nås i ett större sammanhang.

Vad jag önskar kom fram är känslan av att utvecklas oavsett hur eller vad som görs. Alltså de små stegen av utveckling som även smiter med utanför träningen.

Så upplever du dig ur form, det är inte för sent. Sök en fyr, skapa ankringar, sätt fart!